Hur mycket kan man älska en annan människa...?!
Sitter fortfarande i sängen i morgonrock och med mitt kaffe. Lilla M snusar så skönt bredvid. Utanför fönstret är det grått men vindstilla. Ser ut att vara en skön dag!
Om ett par timmar ska vi ta oss en långpromenad i skogen. Var ute en timme igår eftermiddag och för första gången på flera dagar gav den energi istället för att ta. Jätteskönt! Hoppas och tror att mitt stillsamma tempo just nu gör så att jag mår bättre!
Funderar på hur mycket man kan älska en annan människa.... Som jag skrivit tidigare har jag mött världens bästa man!
Han är inte som någon man jag mött tidigare. Han är verkligen en riktig man, de flesta av mina tidigare relationer har varit med "pojkar". Omanliga och svåra att ha att göra med.... Svartsjuka och kontrollerande har präglat vissa av relationerna. I den här existerar det inte överhuvudtaget!
Känns som vi har en stor ömsesidig respekt för varandra. Vi har roligt tillsammans. Jag kan slappna av tillsammans med honom och "leka" :) Har aldrig upplevt det på samma sätt tidigare.
Jag kommer att göra allt jag kan för att det ska vara vi för resten av livet <3
Det är nu lite mer än 7 månader sen vi träffades. Det känns fortfarande nytt och spännande samtidigt som det känns som att vi alltid känt varandra. En märklig, men härlig, mix av känslor <3
Han har de finaste ögon jag sett, bruna, varma, vänliga. Han har ett självklart sätt, äger rummet runt omkring sig, är så självklar. Precis allt det där jag innerst inne alltid önskat hos en man, en partner. Han är den bästa för mig!
Ibland känns det som att han känenr mig bättre än jag gör själv....
Varje gång jag möter honom, varje morgon när vi vaknar, varje gång jag hör hans röst blir jag lika glad och det bubblar i hela min kropp av varma kärlekskänslor. Jag verkligen älskar den här fina mannen och dessa känslor bara växer mer och mer för varje dag!
Jag har hittat min plats i livet <3
Ha en fortsatt fin dag mina läsare!