Livet liksom....
Oj vad längesen det var jag skrev här sist.... Snart 4 månader.... Jag har inte lagt ner bloggen, bara haft fullt upp med annat, roligt och härligt, jobbigt och tråkigt.
Det jobbiga och tråkiga lämnar jag därhän, har att göra med min egen själ, mitt sätt att hantera livet och åldrandet, vilket plötsligt kom över mig en dag i våras. Börjar lätta, blir enklare att hantera när man bestämmer sig för att bara acceptera och
följa med i det som sker. Har väl just inget annat val....
Det roliga och härliga, det underbara, har helt och hållet med mitt privatliv att göra. Torpet är toppen. Vi stortrivs och är här så mycket som det bara är möjligt!
Jag har varit här sedan i midsomras och ska vara kvar några dagar till innan det är några dagars arbete innan jag kan vara här några veckor i följd igen.
Mannen i mitt liv är fortfarande världens bästa, jag längtar efter honom så fort han eller jag går utanför dörren. Är så galet förälskad i honom fortfarande, samtidigt som jag har kommit vidare till en vamare, djupare kärlek också ❤️
Älskar att titta på honom, ta på honom, lukta på honom....
Innan jag träffade denna fantastiska man trodde jag inte det fanns såna som han, och skulle de finnas så skulle ingen av dem vilja vara med mig.....
Han ligger bredvid mig i soffan nu och följer matchen med sitt fotbollslag. Inte på det bästa humöret eftersom det inte går riktigt som han vill...
Utanför torpet har solen tittat fram efter nästan två dagars regnande. Men nu stormar det istället. Vi har pysslat lite ute men nu, som sagt, uppkrupna i soffan.
Ha en fin söndagskväll ni som kikar in här och läser <3
